Previous: Vi tog på oss våra skor och gick ut till Jack's bil. När vi kom fram till bion och hade köpt biljetter så gick vi till biosalongen där vi skulle kolla på filmen. Jag vet inte vad den heter för det tänkte jag inte på. "Simon och jag sätter oss längst ner.", sa David och pekade på stolarna längt ner. "Vi sitter uppe.", sa Jack och flätade sin hand med min och gick längst upp och satte sig i ett hörn och jag satte mig bredvid honom. "Kom igen, jag bits inte.", sa han och drog mig till honom. Jag satte mig i hans knä och fnissade generat.

______________________________________________________________________________________

Veronica's perspektiv: 2,5 timmar senare var filmen slut. Jag och Jack hade knappt kollat på filmen, vi hade kramats, pussats och till och med hånglat lite då och då.. Vi pratade lite om vad vi skulle göra i New York när vi fick tid över. Jag flätade min hand med Jack's och sedan gick vi ut ifrån bion. David och Simon kom efter oss. "Ska jag skjutsa hem dig?", frågade Jack. "Nej men kom igen hon kan väl sova hos dig ikväll, då är det du, Veronica, David och Jag! Och då kan vi ju spela spel och sådant.", sa Simon och kollade på oss. "Vill du?", frågade Jack mig. Jag nickade på huvudet. "Ja, då slipper jag ju bli mördad av min pappa i alla fall.", mumlade jag och fnissade.

När vi hade kommit hem till Jack gick vi in till köket. "Jag är hungrig.", sa Simon och öppnade kylskåpet. "Då ska jag laga mat åt dig.", sa jag och skrattade. "Ska ni också ha?", frågade jag David och Jack. De båda nickade. "Okej.. Få se vad som finns..", sa jag och kollade runt i kylskåpet, frysen och i ett förvaringsskåp. Går det bra med pasta och kycklingsallad? Frågade jag och kollade mot killarna. "Självklart.", sa alla 3 och log. "Okej.", sa jag och tog fram allt som behövdes. Jag kokade vatten och lade i pasta och sedan började jag skära upp kycklingen. Jag skärde grönsaker och sedan när allt var klart blandade jag ihop allt i en skål. Jag ställde fram skålen på bordet och tog fram tallrikar och bestick till killarna. Jag dukade och sedan satte jag mig ner bredvid Jack. "Det är bara börja äta.", sa jag. "Ska inte du ha?", frågade Simon och tog lite pasta och kycklingsallad. "Nej, det är bra tack.", sa jag och log. Killarna började äta. "Veronica?", sa Jack och kollade på mig. "Ja?", svarade jag och kollade mot honom. "Här.", sa han och räckte fram sin gaffel med sallad på. Precis när jag skulle smaka lite av salladen från hans gaffel flyttade han undan den och pressade sina läppar mot mina. "Vad i helvete?", sa David och kollade på Simon som bara ryckte på axlarna. Jack drog mig till sig och fördjupade kyssen. Ett leende kom fram på mina läppar. Jag flätade min hand med Jack's och satte mig i hans knä. "Är ni..?", sa Simon och hann inte ens avsluta meningen. "Tillsammans? Ja.", sa Jack och kysste mig på kinden. "Woow.. okey..", sa Simon och puttade undan sin tallrik. "Vad är det med honom?", frågade Jack mig, jag ryckte bara på axlarna. 

Medan jag diskade så hade David gått upp till Simon för att fråga honom varför han bara gick. Jack var fortfarande kvar i köket. Jag kände två händer vilandes på mina höfter. Jack kysste min kind och viskade i mitt öra. "Du är skit het när du diskar.", och flinade. Jag fnittrade och blev smått generad. "Är jag inte det annars eller?", sa jag och höjde ena ögonbrynet. "Jo, det är klart du är.", sa han. Jag tystnade till. Jag hörde skrik på våningen ovanför oss där Simon och David är, jag tror dom bråkar. "Gå upp och kolla vad dom håller på med Jack.", sa jag och fortsatte diska. "Okej.", sa han och små joggade upp för trapporna. Jag slutade diska och gick sedan upp till andra våningen för att kolla vad som hände. Simon och Jack stod nu helt plötsligt och skrek på varandra. Jag gick mellan dom båda och puttade undan dom från varandra. "Vad fan håller ni på med?!", skrek jag. De båda blev tysta. Jack suckade och gick ut ur rummet medan David tog tag i min högra arm. "Veronica, det är bäst om du går hem.", sa han sedan och förde ut mig ur rummet. Han stängde dörren. Nu stod jag där helt själv. Jag sprang ner för trappan och gick in till vardagsrummet. "Vad handlade det där om?", frågade jag Jack som satt i ena soffan. Han skakade på huvudet. "Nej ingenting.", sa han. "David sa att det var bäst om jag gick hem, så något måste det ju vara.", sa jag och kollade mot honom. "Nej det var ingenting. Men jag skjutsar hem dig.", sa han och gick ut till hallen.

När han hade skjutsat hem mig och vi hade sagt hejdå gick jag in till mitt hus. Pappa kom irriterat ut till hallen och kollade på mig. "Varför var du inte i skolan idag? Och varför kommer du hem så sent?", skrek han. "Skrik inte åt mig!", sa jag och gick till vardagsrummet. "Du vet att du måste sköta skolan, gud skapade dig inte för att du skulle skolka ifrån skolan!", skrek han. "Men bry dig inte. Stå inte och prata om gud när du vet att jag skiter fullständigt i den där gud. Han finns inte, för om han skulle finnas skulle han inte skapa en idiot som dig!", skrek jag och sprang upp till mitt rum. Jag låste dörren och la mig på sängen. Jag ringde till Jack. "Hej babe.", sa han smått irriterad. "Hej.. Är du sur?", frågade jag och satte mig upp. "Lite.", svarade han. "Men kan du inte berätta vad som hände idag där uppe?", sa jag och lät smått besviken. "Nej inte idag, kanske någon annan dag.", mumlade han. "Okej, men jag ville bara höra din röst men nu måste jag lägga på pappa kommer.", sa jag. "Okej, hejdå älskar dig.", sa han. "Älskar dig också.", svarade jag tillbaka innan jag la på.

Det knackade på dörren. "Vem är det?", frågade jag och ställde mig upp. "Det är bara jag.", sa min lillasyster Cary. Jag pustade ut och låste upp dörren och släppte in henne. Jag låste sedan dörren igen. Carly la sig på min säng och jag satte mig på min skrivbordsstol. "Vad bråkade du och pappa om?", frågade Carly. "För att jag inte var i skolan och för att jag kom hem sent.", sa jag och suckade. "Vart var du då?", sa hon och satte sig upp. "Med Jack och hans gäng..", sa jag och kollade mot henne. "Okej.. Men skulle inte du träna på dansen med Katy Perry idag?", frågade hon sedan och gick fram till min spegel. "Fan!", skrek jag och tog fram min mobil, jag ringde snabbt till Katy. "Katy, förlåt att jag inte kunde komma idag på träningen jag glömde helt och hållet bort det!", sa jag oroligt. "Det är lugnt, det blev inställt.", svarade hon. Jag pustade ut. "Åå, okej vad bra. Men när är nästa träning?", frågade jag sedan. "Om 4 dagar.", sa hon och jag blev alldeles tyst..

_____________________________________________________________________________________

Ojdå, om 4 dagar..? Det är ju då Veronica ska till New York med Jack och hans gäng. Hur ska detta gå? Det får ni veta någon annan dag!

Nu ska jag chilla lite och bara ta det lugnt. För nu har jag ju skrivit 2 kapitel. :)

Kommentera!

Previous: Efter kanske 20 minuter hade han förklarat allt. Han skulle till New York och de skulle möta en annan grupp i en duell. Och han berättade att det tävlade om ett pris. Han ville inte berätta mer, men sedan hade jag ju såklart massor av frågor. Och tillslut började jag gråta. Han var den bästa och enda vännen jag har, hur skulle jag klara mig utan honon? "Men kan inte jag följa med då?", sa jag och tog händerna för ansiktet. Han skakade på huvudet. "Det är för farligt för dig, jag vill inte att något ska hända dig, okej?", sa han och kollade på mig. Jag nickade på huvudet. Men jag skulle inte ge mig, för jag skulle med. Jag tänker inte stanna här ensam utan honom, det funkar bara inte. Jack gick hem när klockan var 22:00. Jag la mig i sängen och tog fram mobilen. "Jag älskar dig världens bästa vän.", smsade jag honom. "Jag älskar dig också.", skrev han tillbaka. Ett leende kom fram på mina läppar. Han visste hur mycket han betydde för mig, det har jag berättat för honom flera gånger.

______________________________________________________________________________________

Veronica's perspektiv: "Fan.", mumlade jag tyst för mig själv när jag såg skolbussen åka iväg, jag hade missat den.. Pappa hade åkt till jobbet och min lillasyster var i skolan. Det tar 40 minuter att gå till skolan, och det hade jag verkligen inte lust att göra. Jag ringde Jack. "Hej allra bästa vän, vad gör du?", frågade jag och log för mig själv. "Ska precis köra till skolan, ska du med?", sa han och man hörde hans gäng i bakgrunden. "Kan du läsa mina tankar eller? Jag missade bussen så det var precis det jag skulle fråga.", sa jag och fnittrade. "Okej, jag och killarna kommer och hämtar dig. Syns snart.", sa han och la på. Det tog 5 minuter sen var han här. "Tja Veronica!", sa David och Simon samtidigt. "Tja.", svarade jag och satte mig i passagerarsätet där framme bredvid Jack. Jag gav honom en snabb kram innan han körde iväg.

Efter några minuter insåg jag att detta inte var vägen till skolan. "Hallå, vad gör du? Det här är inte vägen till skolan.", sa jag och kollade ut genom bilfönstret. Jack skakade på huvudet. "Vi ska hem till mig.", sa han och parkerade bilen utanför sitt hus. "Pappa kommer mörda mig när han märker att jag inte varit i skolan, lärarna kommer meddela honom!", sa jag och kollade mot Jack innan jag steg ut ur bilen. Jack, Simon och David gjorde samma sak. Jack flätade sin hand med min innan vi gick in i huset. "Äh, i så fall tar jag ett snack med honom.", sa han och släppte min hand. Jack och Simon satte sig i ena soffan och jag satte mig bredvid David i den andra. "Varför körde du inte till skolan?", frågade jag och kollade ner på golvet. "För vi behöver snacka..", sa Jack lite oroligt. "Killar väntar ni här?", sa han till David och Simon. De båda nickade. Jack kom fram till mig och flätade sin hand med min innan vi gick upp till hans rum. Vi satte oss på hans säng. "Vad är det?", sa jag oroligt. "Jag kanske inte kommer komma hem efter vi varit i New York.", sa han och kollade på mig. "Va? Vad pratar du om? Tänker du lämna mig här?", sa jag oroligt och jag och Jack fick ögonkontakt med varandra. Jack skakade allvarligt på huvudet. "Nej men det är svårt att förklara, men det finns vissa saker jag måste göra Veronica.. Viktiga saker..", sa han och tog tag i mina båda händer. Mina ögon fylldes med tårar. "Kom.", sa han och drog mig till honom. Han kramade mig länge. "Mitt smink smutsar ner din tröja.", mumlade jag. Han skrattade bara och skakade på huvudet. "Det gör inget sötnos.", sa han och smekte min kind med sin varma hand. Vi hade känt varandra hela livet, eller ja sen jag var 2, han var verkligen mitt allt. "Jag älskar dig.", sa Jack och kollade mig i ögonen. 

Jag kollade på honom och tänkte säga en sak.. Men jag tvekade men efter ett tag sa jag det i alla fall, för jag visste inte vad som flög i mig. "Bevisa det.", sa jag och kollade honom i ögonen. Våra ansikten kom närmare varandra och rätt som det var pressade han sina läppar mot mina. Om jag ska vara ärlig så hade jag bara kysst någon 1 gång i hela mitt liv, och detta var 2 gången. Vi kollade på varandra med ett leende på läpparna ett långt tag, men sedan blev jag besviken igen. "Måste du verkligen stanna i New York?", mumlade jag sedan och drog fingrarna genom håret. "Ja.. Tyvärr..", sa han och kollade sedan ner på golvet. "Men jag vill inte förlora dig..", mumlade jag medan tårar bildades i mina ögon. "Du kommer inte förlora mig, vi kan prata med varandra på skype, smsa, chatta och massor av sådant!", sa han och flätade sin hand med min. "Men kyssen.. Vad betyder den..?", sa jag och kollade på våra sammanflätade händer. "Jag vet inte.. Om du klarar av att ha en pojkvän som bor långt bort så kanske.. Så kanske det kan bli du och jag..?", frågade han. Jag nickade glatt på huvudet. "Absolut!", sa jag och satte mig i hans knä vänd med ansiktet mot honom. Jag kysste honom en lång stund. "Jag älskar dig Veronica.", sa han och kollade mig i ögonen. "Och jag älskar dig Jack.", sa jag och kramade honom. Han flätade sin hand med min och sedan gick vi ner till killarna igen. Vi skulle inte berätta något för dom.. Inte just nu i alla fall.

Vi satt i 4 timmar och pratade om massor av olika saker. "Men killar.. Snälla kan jag få följa med? Jag åker ju tillbaka efter 1 vecka!", sa jag helt plötsligt fast vi egentligen inte pratade om just det. "Va?", sa David och kollade förvånat på mig. "Kan jag få följa med till New York?!", frågade jag irriterat och gav David en irriterad blick. David kollade på Simon och Jack. "Vad säger ni killar? Är det inte lite för farligt?", sa David. "För mig är det okej.", sa Simon och kollade mot mig med ett leende. Jag besvarade glatt leendet. "Öhm..", mumlade Jack. "Visst.. Varför inte..?", sa han sedan och ryckte på axlarna. Jag visste att det var för att vi var tillsammans nu, och vi skulle nästan aldrig ses längre efter det. "Okej, du får följa med.", sa David och kollade mot mig. "Yes!", sa jag och kramade David. Jag sprang sedan till Simon och gav honom en kram, sedan gick jag till Jack och kramade honom. "Jag älskar dig.", viskade jag i Jack's öra så att ingen annan hörde. "Jag älskar dig också babe.", viskade han tillbaka. Jag satte mig ner vid David igen. "När ska vi åka?", frågade jag medan min blick vandrade mellan killarna. "Om 4 dagar.", sa Jack och log. Jag nickade på huvudet. "Ska vi hitta på något?", sa David och kollade på oss. "Bio! Vi kan gå på bio!", sa jag glatt. "Sure.", sa David. "Jag och Simon åker i min bil så får du och Jack åka i hans bil.", sa han sedan och ställde sig upp med Simon tätt efter sig.

Jag och Jack stannade kvar i huset någon minut. Jag satte mig i hans knä med mitt ansikte mot honom. Jag kysste honom passionerat länge, men fick panik när David kom in till vardagsrummet. "Kommer ni snart eller?", sa han. Jag satte mig snabbt bredvid Jack och hoppades på att David inte hade sett något. "Vad gör ni?", frågade han och kollade på mig och Jack. "Vi pratar.", svarade jag snabbt och ställde mig upp med Jack tätt efter mig. "Men vi kommer nu.", sa jag. David skakade på huvudet och gick ut till sin bil. "Shit, det var nära att han såg oss.", sa jag och kollade mot Jack. "Haha, ja jag blev lite orolig där.", svarade han. Vi tog på oss våra skor och gick ut till Jack's bil. När vi kom fram till bion och hade köpt biljetter så gick vi till biosalongen där vi skulle kolla på filmen. Jag vet inte vad den heter för det tänkte jag inte på. "Simon och jag sätter oss längst ner.", sa David och pekade på stolarna längt ner. "Vi sitter uppe.", sa Jack och flätade sin hand med min och gick längst upp och satte sig i ett hörn och jag satte mig bredvid honom. "Kom igen, jag bits inte.", sa han och drog mig till honom. Jag satte mig i hans knä och fnissade generat.

_____________________________________________________________________________________

Nu blev det ett ganska långt kapitel, eller hur? Jag kommer ha bildlösa kapitel ibland, och bilder ibland. Men mest bildlösa kapitel för jag orkar inte leta reda på bilder. Men jag hoppas det är okej! :)

Kommentera.

Veronica's perspektiv: "Haha, nej sluta! Gå av mig!", skrek jag. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Jack min allra bästa vän satt bredvid mig och kittlade mig, och han vägrade att sluta. "Allvarligt Jack, ge dig jag måste på toa!", skrek jag och försökte ta bort hans händer. Till slut slutade han, och då rusade jag allt jag kunde in på toaletten. Efter jag kommit ut ur badrummet så var det helt mörkt i hela huset. Jag kollade mig omkring för att se om jag kunde se Jack någontstans. "Jack, sluta det här är inte kul.", sa jag medan jag försökte leta upp en ficklampa. Jag hittade en ficklampa i byrån i hallen. Jag tände den och vände mig om. "BU", skrek Jack. Jag började skrika allt jag bara kunde och sprang upp för min trappa in till mitt rum. Jag stängde och låste dörren till mitt rum och la mig på sängen. Jack knackade för fullt. "Släpp in mig Veronica, haha förlåt det var inte meningen.", sa han och fortsatte att knacka. Jag skrattade men jag öppnade sedan dörren och lät honom komma in. Han satte sig på sängen och gjorde plats för mig. Jag satte mig bredvid honom och kollade mot honom. "Jo du Veronica, jag ska åka iväg med killarna i 1 vecka.", sa han. Jag stelnade till.

Efter kanske 20 minuter hade han förklarat allt. Han skulle till New York och de skulle möta en annan grupp i en duell. Och han berättade att det tävlade om ett pris. Han ville inte berätta mer, men sedan hade jag ju såklart massor av frågor. Och tillslut började jag gråta. Han var den bästa och enda vännen jag har, hur skulle jag klara mig utan honon? "Men kan inte jag följa med då?", sa jag och tog händerna för ansiktet. Han skakade på huvudet. "Det är för farligt för dig, jag vill inte att något ska hända dig, okej?", sa han och kollade på mig. Jag nickade på huvudet. Men jag skulle inte ge mig, för jag skulle med. Jag tänker inte stanna här ensam utan honom, det funkar bara inte. Jack gick hem när klockan var 22:00. Jag la mig i sängen och tog fram mobilen. "Jag älskar dig världens bästa vän.", smsade jag honom. "Jag älskar dig också.", skrev han tillbaka. Ett leende kom fram på mina läppar. Han visste hur mycket han betydde för mig, -det har jag berättat för honom flera gånger.

______________________________________________________________________________________

Det här blev ett super kort kapitel, men det är bra för att ni ska få ett kapitel idag. Men jag har inte tid att skriva mer. Men imorgon kommer ett mycket längra kapitel det lovar jag! 

Kommentera!

Min novell som jag skrev på när Justin var känd har jag nu tagit bort för det var många som inte gillade den. Jag hade en blogg förut som blev runt 150 kapitel, den blev jättebra, men då var han inte känd. Och då hade jag mycket lättare att komma på saker och skriva. Men jag kommer börja med en ny novell här nu där Justin kommer vara mer en badboy. Jag hoppas att ni kommer gilla den. Här kommer "handlingen".

Det kommer handla om en flicka som heter Veronica, hon är 17 år gammal. Hon bor i Canada med sin pappa som heter Carl och med hennes lillasyster som heter Carly som är 14 år gammal. Veronica är bakrundsdansare till olika artister, bland annat till Chris Brown, Rihanna, Katy Perry & P!NK. Hon har dansat i hela sitt liv och hon gör det bra också. Men hon har det svårt hemma, hennes pappa låter henne inte göra någonting, hon får inte gå ut och vara med kompisar för hon måste vara hemma och plugga istället eftersom hon missar mycket i skolan när hon är ute och dansar. Och så är hennes familj kristen och starkt troende, förutom Veronica, hon tror inte på någonting. Veronica har 1 bästa kompis som heter Jack, han är lika gammal som Veronica. Han har ett gäng som består av David och Simon. Det är kända över hela Canada för sitt betéende. Dom har 1 annat gäng som också är känd över hela Canada, det är en kille som heter Justin Bieber, hans grupp består av William, Andrew, Sam och sedan Justin Själv. Eftersom Veronica ofta är med Jack när hon har tid så är hon ju med hans gäng också. På det sättet kommer hon att möta Justin en dag. Det kommer bli romantik, drama, våld & action m.m Jag tror faktiskt att det kommer bli bra och det hoppas jag också att ni tycker. Det kommer ett kapitel senare idag. Jag vill inte berätta för mycket så ni vet precis vad som kommer att hända. Men Veronica har det i alla fall väldigt svårt och har problem med att styra sina känslor.

(Jag kommer ha stor text så det blir lättare för vissa personer att läsa. Så det kan bli ganska långa kapitel, men hoppas att det inte gör något!)